När knopparna brister och så vidare

Medan hela shanghai spirar ligger jag på min säng och kämpar i motvind mot den kineseiska vårförkylningen. Så för mig gör det faktiskt lite ont att allt där ute brister utan mig. Tur då att jag har en man som kan ta foton på skir grönska åt mig.

Även tur att jag hade kvar ett enormt daimupplag från shoppingrundan till IKEA

efter att ha suttit...

tillsammans med 190 snörvlande kineser på planet från Bangkok var det nog bara en tidsfråga innan jag skulle bli brakförkyld jag med. Så nu sitter jag på jobbet med min sjunde kopp grönt te och hoppas att det ska ordna sig.
Igår åt jag middag ute. Det var sommarvarmt och det gick alldeles utmärkt.

Vad gör Susan Sarandon nu förtiden?

Om ni ställt er frågan om vad Susan Sarandon gör nu förtiden så kan jag berätta att hon spelar in filmer för Disney som är så dåliga så att dom bara visas på långfärdsbussar i Thailand.

Nu är vi tillbaka i Shanghai och det är kallare inne än ute. När vi var borta har en elkontakt blivit helt sönderbränd och jag förstår inte riktigt varför.

Några tankar från Thailand:

Alla svenskar är tatuerade och alla verkar ha gjort det på nittiotalet eftersom alla tatueringar har fått en dassig gröngrå färg.

Är solkräm biologiskt nedbrytbart? Hur mår alla fiskar när halten av niveas solkräm bara blir högre och högre i Thailändska bukten?

Jag älskar hur svenskar inte låtsas om varandra när vi är utomlands. Vi måste vara det enda folket i världen som blir lite obekväma av att träffa landsmän på semestern. Hur skönt som helst.