kanske jag ångrar mig men

jag startade en ny blogg. Den är ännu så länge mest färgglad http://saattsaga.blogspot.com/

Hejdå 3

Idag sa jag ett tyst hejdå till the "fashion plaza", eller fake market som den heter i folkmun, på bottenvåningen av mitt kontorshus. Hejdå alla försäljare som har välkomnat mig varje morgon med orden "watcha bag" eller "bags, shoes you want". Hejdå alla varor som är precis likadana i varje stånd och som, förutom ett par converse, gått sönder efter en dag. Hejdå tjejen som sa att jag kunde tända eld på rayonkläderna för att de var "siden" och som inte gav sig förrän jag fick fram en tändare. Det är kanske inte er jag kommer sakna mest men ni har varit en stor del av mitt Shanghai.

Hejdå 2

Idag sa jag ett tyst adjö till de ruttna äggen och köttet på pinnar som simmar i buljong. Hejdå ni vidriga "maträtter" som förpestar varje liten affär med er doft av mannagrynsgröt/buljong/fläsk/prutt. Det är kanske inte er jag kommer att sakna mest.

Hejdå 1

Med mindre än två veckor kvar börjar jag så smått säga hejdå i huvudet till Shanghai. Idag sa jag hejdå till nudelstället i mitt kontorshus. Där har jag ätit fler nudelsoppor än jag kan räkna och övat min kinesiska med tjejen på bilden. Hon har pladdrat på i full hastighet och jag tror att det gjort mig en lite lite bättre kinesiskatalare.

Tankar kring folkmängd och myller

Jag har länge tänkt på det här med folkmängd och trängsel. Man kan tänka sig att eftersom det bor 18 miljoner här så borde det vara hemskt trångt överallt. Men så är det inte. Det händer ofta att man går på en gata och inte möter någon. Eller att man kan hitta ett lugnt hörn i en park. Det var samma sak som i Indien. När vi var där var jag lite besviken på att det aldrig blev något myller. Därför började jag och M räkna (M stod för räknandet) för några veckor sen och kom fram till att: Om fyra människor delar på en kvadratmeter (trångt) skulle hela världens befolkning nästan kunna få plats på Öland (!!). Det är 1344 kvkm stort och det behövs ungefär 1600 för hela jordens befolkning.

Men fyra personer per kvadratmeter tänker ni. Det går ju inte. Tänk på alla jättefeta. Men det har jag och min kompis Terence räknat på och antalet feta vägs upp av antalet pyttesmå barn och smala människor. Och poängen är ju att det ska vara jättetrångt.

Med detta vill jag säga att människor är så små, så små och att det till exempel inte är så konstigt att man kan få plats med så mkt fler människor än vad man tror när man har lägenhetsfest.

Ungdomens dag

Igår var det Ungdomens dag i Kina. Det betyder att alla under 28 fick en halvdag ledigt, dvs hela kontoret här i shanghai utom jag. Alla på kontoret tyckte att det var konstigt att vi inte hade något liknande i Sverige och Menlösa Barns Dag föll dom inte i smaken. Alla tjejer rusade i alla fall iväg till varsitt shoppingscentra och köpte saker. Så jag antar att regeringen fick som de ville. BNP höjdes ett litet snäpp. Något för Anders Borg?

ladidaaa!!

Har tjatat och tjatat på mina kompisar att vi ska gå på karaoke sen... urminnes! Igår blev det av. På Haoledi (Holiday eller bra, glad + någonting ) ett riktigt karaokepalats i fem våningar. Det blev inte riktigt lika skoj som jag tänkt mig eftersom hälften av deltagarna var kineser och (naturligtvis) ville sjunga kinesiska hits. Musiksmaken är lite olika i Kina verkar det som, så efter den tionde rockballaden och femtonde traditionella duetten hade jag lite ont i huvudet. Om man inte nöjer sig med att sjunga med i dom sista vokalerna i varje mening är det dessutom lite svårt att vara delaktig i sjungandet. Men jag fick i alla fall sjunga "I write the songs" med Barry Manilow så jag var rätt så glad. Att dom hade den låter visar på det imponerande utländska sångurvalet, inte sant!?

För övrigt tyckte alla på middagen innan sångstunden att jag var en wuzz som inte ville äta bullfrog och maneter i soja. Jag börjar verkligen förstå att det jag ätit under min tid här, är så långt från äkta kinamat man bara kan komma.